Bilbo, en hobbits äventyr som i sin tur är en del av serien härskarringen där efterträdaren heter Sagan om ringen skriven av den brittiske författaren John Ronald Reuel Tolkien (akronym; J.R. R Tolkien), även av sitt brittiska ursprung så föddes faktiskt John 1892 i Bloemfontein Sydafrika. År 1895 besökte hans familj sina släktingar i Storbritannien med sannerligen så dog pappan vilket förargade familjen fullständigt och hädanefter så beslöt familjen att de skulle stanna i Storbritannien Som vuxen studerade Tolkien engelska och engelsk litteratur i Oxfords universitet, samtidigt då första världskriget ägde rum var han faktiskt en signalofficer för den brittiska armen. Efter att Tolkien tog sin examen började han arbeta Bilbo- en hobbits äventyr vilket inte var en riktig succé innan uppföljaren som uppriktigt sagt till och med förblev en kultbok. Ett annat berömt verk av Tolkien är b.la. Silmarrion som delar många drag med hans tidigare verk. 1972 blev han en hedersprofessor i litteratur vid Oxfords universitet , bara efter ett år dog han vid en ålder av 81. Många betraktar Tolkien som en av de största författarna som bidragit markant i fantasygenren vilket jag verkligen håller med.
Boken utspelar sig i en tid långt långt borta i en uråldrig “fantasy-värld” där naturen ännu utgör en stor del av världen, städer var sällsynta och de flesta levde i landet, inte något som förknippas med ordet "modern". Huvudpersonen är en liten välbärgad hobbit som man kan säga är något mellanting av en människa och en dvärg, han är större än en dvärg men mindre än en människa vid namn Bilbo Bagger, Bilbo tillbringar den mestadels av tiden i sin lilla hobbithåla och alla faror gynnar honom, man kan säga att han var mycket egoistisk av att döma. Detta ändras efter äventyrets gång då han förändras väsentligt mycket, att han i slutet förändras till någon som äntligen kan resistera problem och hjälpa andra. När den lilla hobbiten träffar trollkarlen Gandalf och tretton andra dvärgar som meddelar honom att det finns en värdefull guldskatt vid den listige draken Smaugs håla. Gandalf är som en räddare i nöden, varje gång ett problem uppstår kommer han alltid och hjälper till och anses vara en av de skickligaste trollkarlarna som finns, Bilbo Bagger, trollkarlen och de tretton dvärgarna vandrar genom alla slags trakter, från berg till städer och kämpar mellan gott och ont. Med sitt like, list och den vidunderliga hobbiten Gollums ring kämpar Bilbo mot draken Smaugs guldskatt på liv och död.
Det här är som sagt en typisk “fantasy-roman” och genredragen syns direkt på texten, allting spelar sig i naturen, bergen, olika besynnerliga trakter och såklart några få byar som Sjöstad och Hobsala medan många övernaturliga varelser med magiska föremål kämpar om gott ont, samtidigt som författaren relaterar på ett mycket uråldrigt och fantasirikt sätt som på ett välbehållet sätt bidrar till att Tolkien erhåller ett säreget och egenartat sätt att verbalisera. Det enda jag kan säga är vilket like och fantasi författaren erhåller, av alla böcker jag har läst har jag inte upplevt en sådan förträfflig kreativitet.
Fastän alla positiva aspekter jag anförde om alla karaktäriseringarna så måste jag faktiskt meddela att det finns några negativa synpunkter som täcker de positiva avseenden överlägset och försämrar
upplevelsen av att döma. Som jag sa tidigare sa så var språket mycket uråldrigt och även om det också är fantasirikt så är det inte alls ypperligt och tydligt, ärligt talat så förstod jag inte ens 50 %, man jag uppskattar bara författarens episka och speciella berättarstil som ibland överstiger mina förväntningar, jag har aldrig någonsin haft en sådan här upplevelse. Även om upplagan jag läste är från 90-talet och såväl är förnyat så kan man liksom inte säga att skildringarna och språket kommer att vara modernt utan författarens "like", annars får inte boken sin identitet, tänk om den var skriven i ett "ungdomsspråk". Man kan lätt märka att Tolkien var en professor i fornnordiska språk och studerat nordisk mytologi, poesin o.s.v. vilket är mycket egenartat och karaktäristisk som i sin tur kan ge lite inspiration till ens eget skrivande. Dvärgarnas namn, Dvalin, Bombur, Fili och Kili har uppkommit i Völuspá, en nordisk poem vilket b.la. berättar om världens kreation och Gandalf är dessutom modellerad efter guden Odin och namnet kommer just från den poemen, det finns både språkliga och kulturella drag. Tolkien har dessutom fått inspiration från andra slags kulturer för sina verk som grekisk mytologi eller kristendom. Men i den här boken så går det lite åt gränsen, någonting måste vara sådär mittemellan och jag vet att det liksom inte är lätt att balansera detta men man kan ju såklart lätt skildra om något är "överlägset", i det här fallet så kan detta dels bero på att Bilbo inte riktigt är skriven för dem som lever i vår moderna tid eller så är det jag som inte är lika "utbildad" i det här "ämnet". Samtidigt som alla poesier och märkvärdiga texter fyller en stor del av sidorna så kan man också säga att liknelserna är ännu mer överdrivna. Oftast när man ska beskriva att stort berg berättar man ju inte bara att det är stort utan sätter det i perspektiv och hittar samband och paralleller mellan det är andra aspekter. Detta är i sin del inte så dåligt eftersom man på ett ypperligare sätt kan skildra hur kolossalt det där berget är. I den här boken överdrivs de för mycket så att man reser sig för långt bort från den själva handlingen och när det väl är slut blir det lite mödosamt att komma tillbaka till vad som i själva verket hända.
Sammanfattningsvis så ger jag den här boken ett lite lägre omdöme eftersom dess förvirrande uråldriga språk som i ett annat perspektiv också kan vara användbart och som jag sa att handlingen var för enkel jämfört med språket, en barnbok borde inte inneha ett så komplext och avancerat språk. Därför så rekommenderar jag den här boken till de som har en förkärlek till fornnordisk kultur, allt som är uråldrigt och en egendomlig text som man måste analysera med, det här är INGEN barnbak enligt mina synpunkter, barn är inte bokens målgrupp. Antar inte att någon sjuåring kommer förstå det som står här borta även om det ibland kan kännas lite "barnsligt". Men det var ändå en speciell upplevelse att läsa boken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar