Finns det nu en billigare gräsklippare från Bauhaus eller?

Tänk er att det är en fredagskväll, äntligen har helgen börjat, man sitter där på soffan och myser med massor av gott vid sidan om. Efter att ha ivrigt väntat i en hel vecka  är man redo för ett avsnitt av en sin favoritserie. Just när något riktigt spännande är på väg att hända, det där exalterade och avgörande ögonblicket när spänningsnivån helt och hållet når toppen… 
-Nya L’oreal Paris Mega Manga Miss Mascara, You´re worth it!
-Fy Fan asså!

Så bryts det för reklam och jag bör nog inte nämna vilka ord under det ögonblicket surrar runt mitt huvud men jag kan lova att det inte är något vackert. Hela fredagsupplevelsen är nämligen fullständigt förstörd, allt eftersom att man nu bytte kanal (vem har ens tålamodet att sippra sig igenom alla dessa värdelösa reklaminslag), kollar på något annat resten av kvällen och glömt att återvända till själva serien som man ursprungligen tittade på (och missat en stor del av själva handlingen). Det värsta som kan hända är att det ibland även finns riktigt opassande reklamklipp, det verkar som om vissa avsändare inte riktigt har grubblat över hur man ska nå målgruppen som reklamen är riktad mot…

Mitt när man kollar på ett intressant avsnitt av  Du är vad du äter med Anna Skipper på TV4 så dyker det här upp: 

- Det billigaste erbjudandet på gräsklippare, det finner du endast hos Bauhaus!  

Eller det här:

- Nya Grand de Luxe Pepper Jack’n Bacon med nya Hot Chilisås ! Max, Sveriges godaste hamburgare!

Kanske man istället skulle kunna sätta dit någon hälsoreklam eller någonting annat som bättre passar in… och varför skulle de tro att jag, som inte ens har levt i ynka 15 vintrar skulle vilja köpa den där jävla gräsklipparen? Eller om den där “jagmåsteköpabilen” som jag tvingas uppskatta eftersom den har plats för en barnvagn i bakluckan. För det första har jag mer än 3 år till körkort och för det andra är jag inte ens byxmyndig. Och de har redan börjat försöka locka mig till att köpa en stor bil med plats för en barnvagn, inte konstigt att förekomsten av 16-åriga mödrar ökar . I samma veva har vi ju minsann några få rätt så roliga följetonger och guldklimpar ur den stora skrothögen, som Ica-reklamerna, Siba eller ComHem, som man riktigt uppskattar. Men, i allmänhet kan jag nog  påstå  att de flesta reklamerna är helt meningslösa irritationsmoment som man inte ens finner dugg underhållande och något som jag också har klandrat över är hur mycket “sanning” dessa de ens talar till oss.

Jag begriper förstås, till viss mån att man vid marknadsföring bör skildra produkterna på ett ganska “fördelaktigt” sätt med det verkligen jag stör mig på är hur mycket reklamerna ens överdriver. Ett exempel är vid slutet av många medicinreklamer där biverkningarna som står i varningstexten ibland är allvarligare än dess botande effekter (Varför tros folk köpa de där Paracetamoltabletterna anyway, om biverkningarna nu är så allvarliga samtidigt som själva reklamfilmen hävdar att läkemedlet nästan botar allt)  eller i schamporeklamer där de där “supermodellerna” med sina perfekta glänsande hår marknadsför produkten vilket tydliggör att om man använder deras produkt så kommer du som mottagare även ska kunna uppnå samma resultat. Stackars dessa tonårstjejer som nu får påfresta sig själv med exceptionellt höga krav för att uppnå “modellernas” resultat efter att ha blängat igenom alla dessa skönhetsreklamer ?
- Det är en konst att övertala, hade vår luttrade svenskafröken sagt till oss.

En viktig faktor till ett lyckat övertygande är alltså att ibland förvanska sanningen men det är även en konst att övertala på ett trovärdigt sätt för vem skulle inte ha oturen och bli lurad eller utnyttjad av någon annan?

- Om någon produkt eller erbjudande verkar vara för bra för att vara sant, så är det nog bluff, hade även min “luttrade” moder berättat till mig.

Förr i tiden då reklamer och “manipuleringsteknik” var allt färre i sin mängd så blev ju man bländad över hur fantastisk eller hur överlägsen någon produkt var men nuförtiden håller dessa upplevelser att tvinas bort. Våra oansenliga ideal och förebilder blir då nämligen för högt satta då de flesta av reklamerna allt mer framstår som "perfekta" skildringar av produktens egenskaper nuförtiden, detta resulterar till att det så småningom uppstår en större konkurrens mellan vem så har "bäst" marknadsföring istället för vem som har bäst produkt. Det skulle nog inte alls förvåna mig många företag eller organisationer ägnar sig allt mer tid och energi till reklam åt deras produkter och försöker bete sig som “lurendrejare” till sina lojala kunder istället för att egentligen att fokusera det produkten eller erbjudandet och det går inte att förklara hur mycket jag stör mig på detta. Varför inte bara förbättra produkten så den bättre uppnår dessa “kriterier” som alla dessa värdelösa reklamer ständigt ställer till?

Ur en annan synvinkel

Fastän det här med reklamer inte riktigt väcker så varma känslor för mig (vilket de flesta som läser detta kanske också håller med) så kan det å andra sidan faktiskt gynna mer än vad vad många tror. Numera lever vi i en konkurrenskraftig marknadsekonomi och därmed är reklamer goda förutsättningar för demokrati och yttrandefrihet men, på samma gång ett lämpligt verktyg till att frambringa nya arbeten och välstånd. Genom reklam kan man även på ett väl fungerande sätt yttra sig och förmedla sin information till alla dessa människor och om vi inte hade haft dessa möjligheter så skulle man ju aldrig kunna få veta om det är rabatt på fläskfilé på Ica den här veckan, något som kanske kan vara bra att ha i bakhuvudet ibland. Reklam är nämligen en enorm och omfattande bransch med många arbetsmöjligheter och vad skulle vi kunna göra med alla dessa kreativa människor här i vår vida värld som sysselsätter med detta yrket om det inte ens existerade? Hur skulle mycket skulle vi ens gå miste om, om reklamen inte fanns?  Kanaler som TV3, TV4 eller TV5 med sina oftast rätt “mediokra” nöjesprogram får ju inte direkt sina intäkter ifrån skattepengar... Utan däremot av åtskilliga annonsörer och sponsorer och detta kanske är anledningen till att vi rätt så ofta får underhålla oss med alla dessa “opassande” reklamfilmer istället för ett utbud av ett fåtal “betalkanaler”, någon dagistidning som skulle vara reserverat till de som har råd att betala dyra abonnemang och statliga skattefinansierade medier... Sedan är vi ju inte så dumma så att man kan lura oss till vad som helst. Inte ens med reklam, eller hur?

Tyvärr kommer man inte ständigt få uppleva underhållande handlingar under livets gång utan ibland går det upp och ibland går det ner men det viktiga i min tes är att kunna finna det ljusa i det mörka, det positiva i det negativa. Något som just du uppfattar som ett elände kanske anses vara ett behag för någon annan och om man endast tänker ensidigt under dessa besvärliga situationer så förblir de ju alltid besvärliga. Nästa gång när man kanske kollar på en film och  “naturens krafter”  börjar kalla på en så man blir sådär, väldigt “toalettnödig” går det ju lika gärna vid detta tillfälle, under en sådan horribel reklampaus att gå på toaletten utan att missa någon viktigt i filmen. Man kanske till och med  hinner spegla sig litegrann, kanske kolla på sina Facebookuppdateringar och sedan fylla chipsskålen med lite extra goda svenska lantchips från Estrella. Eller när man sitter där och grälar över hur avskyvärt det är att ett  opassande reklamklipp … över billigare erbjudanden på gräsklippare hos Bauhaus spontant dyker upp mitt i filmen vilket helt och hållet  förstör fredagsupplevelsen, så skulle man nog kunna tänka sig att någon annan, i någorlunda av världens hörn som sitter där med ett leende om läpparna och tänker: 

- Det där var ju min idé och jag skapade just denna reklamfilm!

Vilken fantastisk upplevelse det må vara!