Till klass 9B och mina lärare

Kära klasskamrater och lärare

Denna dag väcker många känslor för mig, både glädje och sorg. Det är idag som vi lägger ett stort kapitel bakom oss, som nu är avslutat. Det är nu vi står inför en ny värld med nya möjligheter och äventyr, och jag tycker att vi ska alla gå härifrån med högburet huvud, vara riktigt nöjda och stolta över oss själva. Stolta över det vi så här långt  har åstadkommit. Vad som väcker glädje för mig, eller det jag ser denna dag är att vi bra rustat kan gå våra egna vägar och fullborda våra ambitioner, utan att grundskolan begränsar oss. Tiden som efterföljs är som ett oskrivet blad som vi är fria att fylla i precis hur vi vill, och jag önskar alla er en god lycka inför framtiden. Så dröm era drömmar stora, oavsett hur ni tänker uppnå dem.

Vad som väcker en tår för mig inför denna dag är att gemenskapen som vi har haft i klassen, under alla dessa år nu kommer att splittras i små bitar, och denna gemenskap kommer aldrig att byggas upp igen. Den där känslan som utmärker vår klass när vi går på lektionerna och hänger med varandra på rasterna vid Kaffan, den kommer jag aldrig att uppleva något mer då vi lämnar Carlshöjdsskolan bakom oss, och jag tycker även att det är ganska sorgset att vi aldrig kommer att träffa  varandra och våra mentorer på samma sätt som förut. Däremot finns minnena av det som en gång var vår klass alltid kvar och dessa kommer jag definitivt inte låta falla i glömska.

Jag har gått på Carlshöjdsskolan sedan femman och under dessa fem år har det hänt väldigt mycket. Vi har mognat, vuxit och gått igenom många saker ihop, och utan alla er så kunde jag inte ha formats till den jag är nu. Under början av min tid hos klassen var jag väldigt tillbakadragen och hade vissa sociala svårigheter, men tack vare er och tack vare mina lärare, som inte enbart har hjälpt mig akademiskt, utan även inom andra sammanhang har jag i stort sett undkommit dessa besvärligheter och utvecklats enormt, både som en elev och som individ.

Vi i klassen har lyckats med många bedrifter. Vi har bland annat blivit tilldelade tredjeplats i rikssemifinalen i Vi i femman, andraplats i Västerbotten, samt en oförglömlig resa till Malmö och Köpenhamn. Vi har även deltagit inom SigmaÅttan och Teknikåttan, och faktiskt kommit ganska långt inom båda tävlingarna. Hur det kunde gå så bra för oss? Jo, detta beror dels på hur intelligenta vi verkligen är i klassen, men även på hur vi samarbetar, och utbyter våra tankar och åsikter så att det bildar en slags samhörighet där alla blir tillfredsställa och kan vara en del . På så sätt har vi kunnat uppnå vår höga potential och jag är mycket stolt över oss och det var och en har tillfört.

Heléne

Heléne undervisade oss i svenska och engelska under de tre åren vi gick på högstadiet och jag skulle definitivt kunna påstå att hon är en helt fantastisk mentor. Mitt första intryck av henne var väl inte så “ödmjukt”, men ju mer tid vi spenderade med varandra desto bättre kunde vi känna henne som person, då hon egentligen är mycket trevlig och hyser en oslagbar humor. Under början av högstadiet framstod Heléne som sträng, disciplinerad och systematisk. Hon begärde mycket av sina elever och utformade undervisningen på ett sätt som i stort sätt motiverar oss till att vidareutveckla våra förmågor, dock har jag märkt att hon må ha slappat dragen en aning under den senaste tiden. För mig är Heléne inte bara en lärare utan även en vägledare, och det som jag verkligen uppskattar hos henne är att hon ger elever konstruktiv kritik och visar denne en tydlig väg till förbättring. Något annat som jag uppskattar hos Heléne är hennes strävan mot innovation och nyskapande. Hennes undervisning baserar sig inte bara på Skolverkets riktlinjer utan hon försöker även anpassa och variera den, samt uppmuntra sina elever till att tänka “outside the box” istället för att bara tråka ur oss.

Tack för min tid med dig Heléne!

Lena & Andreas

Lena och Andreas var mina klassföreståndare under de första två åren jag spenderade på Carlshöjd, och det var tack vare av dem jag kunde gå ut ur min lilla box som jag hade varit instängd i under hela mitt tidigare liv och låta mig utvecklas så mycket på alla sätt. Förutom att vara ytterst kompetenta lärare hjälpte Lena och Andreas mig vart jag än befann mig, och med tanke på den tid och alla de upplevelser vi delade med varandra brukar jag ibland betrakta dem som “förälderliga”.

Utan Lena och Andreas skulle vi inte ha kommit så långt i Vi i femman, och inte heller i SigmaÅttan om inte Lena uppmuntrat oss. Utan dem skulle jag inte ha kunnat få uppleva två oförglömliga år i mellanstadiet, och utvecklas till den jag är nu.

Tack för att ni tog hand om oss, Lena och Andreas!

Johan & Jenny

Johan och Jenny var mina klassföreståndare under de tre åren vi gick på högstadiet, eller snarare två med tanke på att Johan började undervisa  oss då vi började åttan. Johan och Jenny finns alltid där för oss, oavsett vilket bekymmer, oavsett vilket sammanhang och tack vare dem har jag kunnat få utvecklas ännu mer, och ännu djupare under dessa tre år. När Johan påbörjade sin undervisning på Carlshöjd var han  ganska blyg och osäker, och naturligtvis bidrog detta till att många helt enkelt hade en felaktig uppfattning om honom. Men till min stora häpnad började han så småningom öppna upp sig och numera kan jag inget annat än att tycka bra om honom. Johan är en mycket hjälpsam person och det som jag mest uppskattar hos honom är att han både tar hänsyn till starka och svaga elever, samt försöker utforma undervisningen på ett sätt som alla kan ta del av, och jag är mycket tacksam över att både ha träffat honom och Jenny...

Till sist skulle jag bara vilja önska alla er lärare och klasskamrater en god lycka inom framtiden. Det finns så mycket som vi kan åstadkomma, men vad det än blir i slutänden: Se till att så ni mår bra och är glada över den livsbana ni har valt!

*Detta är ett tal som jag kommer att hålla på skolavslutningen