Filmen med det ljusa i det mörka

Denna film utspelar sig i en mycket hemsk tid men ändå har regissören hittat en ljuspunkt så att man får syn på något gott bland det onda, att Steven Spielberg försökte ge en annan bild eller synvinkel av det förfärliga kriget, att man fick hans tolkning och perspektiv på händelserna under WWII och detta uppskattar jag hemskt mycket.

Källa

Oskar Schindler och hans individualitet tilltalade sannerligen mig, han hade någon slags självaktning i sig och var inte bara ceremoniell mot judarna utan även de högrankade tyska generalerna, han stack som ut från de andra och denna mod beundrar jag, att. Jag är också förtjust i Schindlers engagemang emot förintelsen av judarna och sin goda personlighet. Schindler var inte den “typiska” antisemitiska tysken utan en person som man verkligen uppskattar han var generös och hade empati för judarna till skillnad från sina de andra officerana Han kunde “spela” andra personer under olika situationer och detta är en bidrog en stor del till de 1100 “Schindlerjudarnas” överlevande. Steven Spielberg har ärligt talat gjort ett bra val

att filma i svartvitt vilket ger en dokumentärisk känsla, att få en bättre förnimmelse över den tiden då filmning eller fotografering i färg ännu var ovanligt. Dessutom ger svartvithet en helt annan uppfattning över omgivningen, man kan själv fantisera över miljön och öka de personliga reflektionerna. Mitt i det mörka dystra kaoset, d.v.s. gettot så syntes en liten flicka i en röd rock till. På något sätt ger den en kontrast från det gråa, att på ett tydligare sätt visa hur ensam hon var. Framförallt så är det här en jätteliten detalj men dess påverkan är mycket större, att kunna få en scen att glänsa eller stråla och fånga mer intresse.  Att se färg i något svartvitt är som ett nytt liv, hopp, att den lilla flickan nog skulle klara sig. Det såg ju ute som att hon inte var en jude, det fanns ju ingen Davidsstjärna på henne men det visar på något sätt att hela samhället påverkades av det tyskarna utförde, att t. Om. “ariska” barn kunde "leka" kurragömma i den här folkmassan, flickan verkade inte veta vad som pågick och levde i sin egen värld. Jag anser att anledningen till att vissa objekt eller individer färgades var att de skulle lyftas fram, väcka andra slags känslor och förmedla olika budskap, att ge en uppfattning om att vissa personer som tyskar inte alltid betedde sig på ett specifikt sätt (Berömma Hitler, plåga judarna, Sieg Heila) utan de kunde istället vara hjälpsamma eller tacksamma mot de förföljda folkgrupperna i Nazityskland under Andra världskriget.

Källa

Detta är enligt mig just filmens mening, att skildra något ljust i det mörka, berätta för tittarna att det även fanns gott i det onda under 1930- 1940-talets Tyskland, en person, oavsett om det är en kines eller arab så bör det inte finnas en norm på uppförande, beteende eller personlighet utan alla är helt enkelt olika individer.

Schindlers list, tja den är relativt hemsk, sorglig och “grå”, levnadsvillkoren för judarna upplevs på ett mycket verklighetstroget sätt och allting känns så realistiskt, det dök alltid upp scener där tyska officerarna hotade judar och kanske sköt dem till döds p.g.a. av ett litet misstag som "slavarna" råkade stöta på. Tänk hur synd det var, att till och med se blodet rinna ut från de liken och bevittna den exakta känslan i en svartvit bakgrund. Upplevelsen höjdes förvånansvärt när alla de här företeelserna är verklighetsbaserade men ändå får jag en känsla av att det här var obegripligt och irreellt. Att Adolf Hitler och alla hans "lärjungar" ännu ansåg det här som “bra” för samhället innan han ens fick se faktumet, människorna i lägren behandlas sämre än djur och att alla tyskarna blev lurade att se judarna som råttor och begå dessa mord/tortyrer, Helt otroligt! Då man skulle föra bort alla judarna i getton så utfördes det av brutalt våld och de tyska trupperna dödade tusentals åtskilliga oskyldiga judar, i ett sjukhus så kom bara de tyska soldaterna och sköt de stackars patienterna, jag lade märke till att en liten pojke vid namn Oleg gömde sig under ett dass under ett hav av bajs och skit för att gömma sig, tänk att det var jag, att jag var under dasset och gömde mig för fasansfulla nazistiska soldater!  Den scen som berörde mig mest var då koncentrationslägret i Plaszóws kommendant Amon Göth vaknade, gick ut i sin balkong och bara sköt judarna som om de var dockor när han riktade snipern mot in jude och avlossa skottet, det ljudet, den synen verkade han njuta, detta reagerade jag starkt mot och hur kan man ens utföra något så hemskt mot helt oskyldiga personer bara på grund av deras etnicitet eller fördomar? Han hade ju redan judarna i grepp och lät de svältas ihjäl sig av sjukdom, melankoli o.s.v. Varför fick vissa lida ännu mer?  I samma veva var  Oskar Schindler var raka motsatsen. En i sin fabrik han gick till en gammal judisk metallarbetare och började fråga:

.“Vet du vilken dag det är?”
Visst är det fredag?” frågade den gamle mannen.

”Skulle ni inte fira sabbat?”
Eller en annan gång där Schindler grät över att han skulle kunna ha köpt fler judar för sin bil & guldring, då han insåg att det skulle vara lönt att rädda ännu fler judar från det nazistiska helvetet!

Källa

Genom att jämföra den bedårande Oskar Schindler med avskyvärde Amon Göth så kunde jag sammanfatta skillnaden mellan deras personligheter som ett budskap.  Om man respekterar andra så får man det tillbaka, de var både lika och väldigt olika beroende på vilken synvinkel det skildras i. 

Epilogen gjorde mig definitivt tårögd, att se de riktiga personerna, de överlevande Schindlerjudarna och dess ättlingar lägga stenar på Oskar Schindlers grav, tänk vilken respekt han fick av mer än 6000 personer. Dessutom filmatiserades detta ju i färg så tittaren fick som en övergång från filmen till verkligheten. Efter detta så kunde jag bara säga att det här var en riktig sevärd och lärorik upplevelse som baserat av en sann händelse som påverkade världen i flera olika aspekter. Ett enastående jobb av producenterna som jag definitivt uppskattar.

PS: Jag anser fakt att namnvalet av filmen var utmärkt, Schindler's lista, att man får en känsla av att han verkligen räddade många judar, en slags liknelse genom att skriva en lista med deras namn men under början så ansåg jag bara att Schindler var en "elak" person och tänkt att ett namn, några ord, eller omslaget kan väcka till så många  känslor och reflektioner, både före och efter.