Tavelsjöresan

På sistone har vår klass haft en friluftsresa till Tavelsjö där vi bland annat skulle klättra på klippor, vandra på Tavelsjöberget bredvid det magnifika Tavelsjön eller bara ta det lugnt i tältet som vi själv satte ihop.

Resan börjades genom att jag anlände busstationen vid Vasagatan, efter ett tag av väntande kom bussen och börjades färdas till Tavelsjö, resan dit var inte så ”specifik” så jag kommer inte att berätta så mycket om den.

När vi anlände Tavelsjö trodde alla att vi skulle fortsätta och när vi fick reda på att det var destinationen började alla tjata och det var skrik, det verkade som att vi var så onöjda och patetiska. När Johan sedan sa att vi skulle klättrar upp på berget blev allting mer tragiskt och det var det på riktigt. Den där vandringen upp på berget var verkligen ett det värsta jag hade upplevt, svetten bara forsades ned medan det tillverkades så mycket mjölksyra i kroppen så att man i princip ”dog”.

Min kropp var helt slut när vi kom fram till berget och som tur kunde vi stanna där i ca 3 timmar, äta vår lunch och ta det lugnt. Hädanefter firades klättringsrepen ned av lärarna Oskar, Lotta och Johan från toppen av klipporna och de meddelade oss att man nu kunde prova att klättra. Min första tanke var ”hur i helvete kan man ens klättra här” men när jag såg andra ta sig upp på klippen beslöt jag att det skulle vara bra om jag provade någon gång, efter att Edvin klättrade klart gick jag in i selenerna med Emilie som säkrare samtidigt som Lotta bredvid och ”stöttade”. Jag fick en stark självkänsla över att några personer ändå var bredvid mig. Mina fötter började röra sig och jag kom igång, det var faktiskt så att jag var ganska snabb och min kropp bara slingrade som en liten apa uppför berget.

Nedfirningen tog lite längre tid man turligen gick ju allting som det skulle.  Efter en timme senare skulle vi vandra till campingstället vilket fläktades om att vara mycket långt borta och när vi äntligen avverkade den där bedrövliga vandringen kunde man inte ens få vila när man genast måste gå ner och hämta alla saker (varför måste Oskar få så mycket lyx, väldigt orättvist!).

Oturligen nog fick jag och Joel ett av det värsta uppdraget som man kunde åstadkomma, vi skulle bära en full IKEA-påse med ved. Det var så mödosamt att påsen t.o.m. gick sönder och vi fick en ganska svår nöt att knäcka. Erforderligen när vi äntligen efter så mycket mentalt och psykiskt slit kom upp till campingplatsen kändes det väldigt bra och särskilt när man såg att Ludde, Alex, Danne och Palle skulle gå ner och hämta de sista ”tunga” sakerna medan vi andra bara tog det lugnt och vilade oss. Vi började sätta upp våra tält och efter ett ögonblick blev allting helt klart, därefter skulle vi fira oss ner från en klippa vilket var läskigt, jag skulle kunna prova det men gjorde inte det (blev såklart för utmattad). De sista timmarna av dagen tillbringade vi i några andras tält, umgicks och lekte kurragömma innan det blev sovdags.

Nästa dag hände inte så mycket, vi skulle såklart bära ner allting och vår grupp fick igen oturen att utföra det värsta, att bära svarta boxen med ”matresterna”.

Timmarna bara gick och så småningom var jag på bussen och när vi äntligen anlände skolan drog jag än välbärgad suck och begav mig hem.

-Åh fy va jobbigt och rädd jag är för resan, att bara tänka på tanken att vandra och klättrar på berget gör en slut!– Det var den överskridande tanken min hjärna åstadkom sekunden innan vi åkte. Men så vitt som jag förstod efter resan förändrade mina tankar. Nu fjätar jag istället att det var en högaktad och trevlig resa som jag aldrig kommer glömma. Trevligheten övermannades på ett sofistikerat sätt där jag och mina kompisar och klasskamrater umgicks och samarbetade. Tänk att mina tankar kan förändras så mycket efter en resa eller sådär två dagar, därför har jag nu lärt mig en läxa, man ska inte alltid upphävda om någonting är bra eller dåligt utan att ens uppleva det, man ska alltid prova på allting och öka livserfarenheten.

På den här resan har jag verkligen fått erfarenhet och upplevt hur det är att leva i vildmarken utan någonting, resan förblev inte så lätt som de andra, här skulle man både visa fysisk och mental motivation för att med nöd och näppe lösa utmaningarna som uppkommer men hädanefter får man en fantastisk självkänsla på sig själv att man har klarat det. Ett exempel på det här är när jag och Joel skulle hämta en hel IKEA-påse med ved från marken till vår campingplats på toppen av berget, det tilltygade sig att framskrida som någonting väldigt jobbigt, vi fick ett av de mödosammaste uppdragen. Vår påse gick t.o.m. sönder eftersom att vi inte var så försiktig och här framhävs det verkligen, men efter allt vårt arbete inklusive hela klassen så fick vi ändå en belöning att få äta hamburgarna som vi bar upp, att äta hamburgare på resan skildes helt från att äta på Max eller McDonalds, på restaurangerna kommer maten snabbt medan man inte behöver göra någonting medan man i resan njuter av varje tugga av burgaren, när jag åt den kunde jag liksom smaka på vårt arbete och det vi förtjänade. Att leva ett sådant här liv är mycket bättre än den vi är familjär vid, det finns liksom mer mening i det för att man alltid får utmaningar som ger en sorts belöning.

Något jag kanske skulle förbättra är att jag borde prova lite mer på aktiviteterna Jag gjorde verkligen fel när jag förnekade att fira sig ner på berget. Det skulle vara så mycket bättre än att bara sitta still i berget.  Även om det verkade läskigt så känns det ändå bättre att få prova, om jag t.ex. bara testade att fira ner mig en gång så skulle nervositeten minska markant den andra gången och när jag sen provar den tredje gången så skulle det kanske betraktas som något helt vanligt.  Jag insåg också att det var en mycket bra idé att ta med sig en ficklampa och lite mer utrustning på den här tiden eftersom nätterna ändå var mycket mörka, nästan alla tog med sig det och det kändes såklart lite dåligt inombords men en ficklampa är ju ingen ”stor” grej utan det är ju bara ett litet tillbehör, det var inte bestämt att alla skulle ta med sig det men det är alltid bättre att försäkra sig och vara förberedd.  

Ett annat problem som jag anser var det störst var just min fabulösa packningsförmåga, jag skulle kunna lyssna mer på min mamma när hon förklarade hur man exempelvis spände sovsäcken och satt fast dem och hur man packade grejorna. Det jag vill förbättra är att vara mer organiserad och sortera alla mina saker istället för att bara slänga in dem. Tänk att mina blivande barn kanske också har en sådan här utflykt på deras skola och när frågar mig att packa deras ryggsäckar vet jag inte vad jag ska ta mig till, vad för pappa skulle jag vara då? Jag vill ju bli en omtänksam och erfaren far och friluftslivet tränar just det här. Här ska man inte vara så teoretisk som att plugga till ett matteprov utan det är den praktiska förmågan som gäller, friluftslivets innebörd är att förbereda sig att bli vuxen och skaffa en familj, det är den här förmågan som är viktigast, det är det här som man kommer att stötta på alla dar i det vuxna livet. Att få ett A i ett matteprov är inte dåligt men att kunna leva ett självständigt liv och ta hand om sig själv på ett passande sätt är både bättre och mer angeläget.