En skola i ständig förändring

Vad är syftet med skolan? Sådana frågor begriper man ju hur lätt som helst. Kortfattat är det ju att skapa fulldugliga och välinformerade medborgare med rudimentära färdigheter inför kommande arbetsliv och att delvis kunna framkalla intresse eller nyfikenhet hos eleverna, så att vi blir harmoniska och kreativa människor. Det är i alla fall vad skolverket försöker “förespråka” men hur ser det då ut i verkligheten då?  De flesta skulle lätt kunna teckna skolan som en dyster bild och det verkar som om jag hör så mycket negativt om den nästan hela tiden, rasande PISA-resultat, odugliga lärare, kritik åt det nya betygsystemet, skolkande skoltrötta elever, stress över betyg… Finns det då ens kvar tid till att låta dem växa upp och utvecklas som harmoniska och kreativa individer i denna “monotona” miljö?  

Källa

Det finns någonting som jag anser skolan inte riktigt “lär ut”, en viktig förmåga och en drivande kraft  som står bakom mänsklighetens alla framsteg och bedrifter, nämligen engagemang och kreativitet. Alla människor är födda med kreativa kapaciteter och då menas det inte bara som den skapande processen när man “brainstormar” med nya idéer, eller att man möjligen har en exceptionell talang av att komponera avancerade stycken som Beethoven och rita som Leonardo da Vinci, utan kreativitet är så mycket mer.  Lärandet skulle exempelvis kunna ses som en kreativ process där man får tillgång till ny kunskap och sätter det i olika sammanhang, utan detta är ju kunskapen bara någonting som man rabblar upp och detta “bekymmer” verkar vara ganska vanligt förekommande hos många elever som jag träffat. Kreativitet är även när man ifrågasätter och reflekterar över sin uppfattning av världen, att kunna tänka analytiskt och genomföra detta i nya sammanhang.  “Education is not the learning of facts but the training of the mind to think”, hade Albert Einstein sagt.

Kreativitet kan ha många olika betydelser beroende på
vem man frågar.
Källa

En viktig grundsten för kreativitet är att kunna se flera svar istället för ett, att kunna uppfatta något i olika synvinklar istället för ett som de flesta uppfattar som “rätt”, “To think outside the box”. Det handlar om att ibland kunna bryta normerna och tänka utanför det som andra redan har åstadkommit men oftast “krockar” dett med många mål som man sätter upp i skolan. Under skolgången får man snabbt en uppfattning om “rätt” eller “fel” och att det enbart ett svar, elever så småningom blir begränsade och införlivade enligt lärarens tankebanor. Om man kanske inte tänker eller motiverar på “rätt”  sätt enligt läraren så skulle det kunna resultera till ett lägre betyg eller omdöme och just denna process håller på att eliminera det “ifrågasättande” tänkandet (som tur är vår svenskalärare det motsatta om man dömer utifrån dessa kriterier). Varför  samhället och själva utbildningssystemet är uppbyggt på det här viset kan man ju bara undra?

Sverige var ett av de första länderna som implementerade den allmänna skolan för ca 150 år sedan och den grundläggande strukturen av utbildningssystemet har inte haft så stora förändringar under alla dessa år. Vi har klassrum, alla håller på med samma ämnen under samma tid med timscheman, läraren står vid whiteboarden/blackboarden och undervisar, under slutet av terminen så förväntas man sig någon sammanställning av sitt presterade i skolämnena eller ett så kallat “betyg”. Hierarkin av skolsystem runtom hela världen har i mer än 150 år legat sig rotat på dessa två idéer:

• De “användbara” ämnena som matematik, språk och vetenskap ligger på toppen medan andra ämnen som estetik anses vara försumbart och många elever blir motvilligt styrda från de ämnena som de utvecklar passion till. Man blir tvingad att prioritera vissa specifika kurser och vissa personer kan inte heller prestera inom den nivå de önskar i kurserna de verkligen brinner för.
• Akademiskt förmåga har allt dominerat vår syn på intelligens eftersom själva systemet av allmän utbildning kan ses som en utdragen process av universitetens antagning. En bokstav eller ett nummer som en person under skolgången har presterat, anses vara väsentligare än ett kreativt och analytiskt tänkande. Skolans målsättning är inte enbart att skriva en bokstav på ett papper utan nämligen att ge eleverna en inre motivation och nyfikenhet till att fortsätta lära och studera, och ett nytt betygsystem kommer definitivt inte vägleda till detta, Skolverket! “The true sign of intelligence is not knowledge but imagination” hade Einstein en gång sagt.

Konsekvenser av detta förblir dock att många mycket talangfulla, kreativa eller briljanta människor tror att de  inte är det och förlorar många möjligheter inom sin framtida sysselsättning eftersom det deras styrkor kanske inte var så högt värderat under deras skolgång. Varför ska just en bokstav på ett papper spela en så stor roll då det endast skildrar en liten del av elevens färdigheter? Jag har hört att många elever ligger där och kippar efter luft någonstans långt under ytan just nu eftersom att de aldrig fick en chans att utvecklas och låta den kreativa blomma ur. Istället lägger arbeten och uppgifter fån skolan sig på hög, den påtagliga stressen är helt orimlig och sakta men säkert börjar den underskattade kreativa sidan försvinna eftersom omgivningen ständigt påpekar att det kreativa sinnet saknar betydelse och att ett konstnärligt yrke är ett yrke som en inte kan livnära sig på. På så sätt slocknar gnistan; drömmen för många. Varför ska det vara så om det numera så ofta förespråkas om “jämställda förutsättningar för alla individer”. Det kanske låter lite märkligt då jag är en ganska akademisk person och inte kommer sysselsätta mig med något estetiskt men är däremot det kreativa sinnet, det divergerande tänkandet och liknande mycket essentiellt om vill bli framgångsrik och dessa kvaliteter bör prioriteras från att eleverna är i en ung ålder . Skulle man inte tro att Einstein endast använde “utantillkunskapen” från skolan och inte tänkte “outside the box” när han formulerade den Speciella relativitetsteorin eller?

Under mer 150 år har mänskligheten gjort stora framsteg inom åtskilliga områden och vi ska fortsätta utvecklas i samma takt inom de nästa 150 åren måste även utbildningssystemet på sätt och vis förändras. Skolan är inte enbart till för att du som elev ska plugga järnet inom någonting och glömma den informationen efteråt bara för att uppnå de där efterlängtade A-betyget så man får ett stipendium vid ett prestigefyllt universitet utan även att få utveckla sinnen och intellekt, denna vetskap som håller på att förtvina för många av dagens unga. Under 30 års tid  kommer mer människor att gå ut ur skolan än någonsin och detta är b.la. ett resultat av globalisering, den ökande folkmängden, den teknologiska utvecklingen och dess inverkan på arbetsmarknaden. Detta resulterar till en akademisk inflation och om några decennier kommer betygen inte att vara värda någonting eftersom alla redan har det. Därför anser jag personligen att kreativitet och individualitet är lika viktigt som läs- och skrivkunnighet och vi borde behandla det med samma status, samtidigt kommer ju en mer engagerande skolmiljö definitivt gynna dagens unga och vår kommande framtid… Med kunskap når man allt vi förstår och känner till men en kreativ inbillningsförmåga omfamnar allt som vi kommer att begripa och känna till.